Lilla Jacob
28 September 2013, 18:41
Nu blir det ett långt inlägg igen...
Att vara papegojaägare är ett heltidsjobb!
Ni som inte läst min beskrivning i sidomenyn eller tidigare inte besökt min blogg, kan jag berätta att jag nämligen har en kakadua som husdjur. Hans namn är Jacob och han är 33 år gammal, d.v.s han är 13 år äldre än mig :O
Ni som inte har erfarenhet av att äga en fågel, kan jag berätta att det är JOBBIGT!
Jacobs största intressen är att: gnaga, bita, skita, skrika och vandalisera.
Man kan inte lämna honom oövervakad utanför buren, risken är stor att han tycker att något, exempelvis en möbel borde renoveras om. När jag bodde hemma hos pappa tyckte Jacob att tapeten inne i köket borde ligga på golvet och inte sitta på väggen.
Ifall Jacob inte får som han vill, börjar han skrika. Hans skrik kan liknas med en brandvarnare. Han kan även bitas om hans vilja inte kommer fram, vilket känns ungefär som att klämma fingret i en bildörr.
Jag får ju inte glömma städningen! Här måste det dammsugas varje dag eftersom Jacob finner att det är fruktansvärt roligt att kasta mat man inte vill ha. (Han måste vara i maskopi med pelletstillverkarna :O )
Man skulle kunna säga att en kakadua är som en trotsig treåring med ADHD
När man tror att alla negativa saker med att ha en kakadua som husdjur aldrig tar slut, upptäckter man den riktiga anledningen till varför min lilla Jacob har en plats i mitt hjärta!
För det första är Jacob en riktig charmör, man riktigt smälter inombords när han tar ur sin orangea tofs och utbrister "Jackobb" :D Eller när han han sitter i min famn och börjar rycka i mina fingrar för att visa att han vill bli kliad på huvudet :D
För det andra är han riktigt himla söt när han burrar upp sig och flaxar med vingarna när vi duschar honom med blomsprutan. Eller när han sitter och knorpar näbb när han sover (han gnider den nedre näbben mot den övre)
Även om kakaduor är mycket jobbiga så väger de positiva sidorna mer än de negativa och därför är Jacob en del av min familj <3
