Oj! Jag har inte bloggat på två dar, det var dåligt av mig. :/

Jag kan erkänna att jag haft lite dålig blogginspiration de här dagarna men ska försöka bli bättre på det.

 

I dagens inlägg tänkte jag erkänna vilken Zeldanörd jag egentligen är.

Jag älskar Zelda, jag tycker det är ett underbart spel ^^ Första gången jag spelade Zelda måste varit någon gång i sjuan, då spelade jag Ocarina of Time och jag kan säga att det var kärlek vid första ögonkastet. I och med min "besatthet" så har man samlat på sig en del nördigheter :3 

Sorry for not writing yesterday, but I've been busy watching Vampire Diaries all day ^^' 

 

Men det är så att igår åkte Oskar upp till Dalarna för att fira sin lillebrors födelsedag, så det är bara jag, jakob och första säsongen av "Vampire Diaries" som har en alldeles egen helg tillsammans :)

Jag är helt insnöad i vampyrer men måste säga att "Twilight" inte påverkat mig då jag inte gillar  Stephanie Meyers syn på att vampyrer glittrar i solsken,  jag fastnade för vampyrer då jag var mindre och kollade på "Buffy the Vampire Slayer" på tv.

 

Vampire Diaries är helt klart en av mina favoritserier och håller även på att läsa böckerna, men jag måste säga att serien verkar bara vara baserad på karaktärerna och inte storyn i boken.

Det är en sjukt bra serie men om man ska se den och även läsa böckerna så ska man nog se de som två helt separata verk, annars blir man ganska arg och irriterad som jag till exempel blev när jag såg Harry Potter-filmerna efter att jag läst böckerna 

Alltså jag bara måste dela denna bild på Oskar när han ligger och sover tillsammans med en nalle. 

 

(Där ruinerade jag hans manliness)

 

Det jag nu tänker skriva är något jag aldrig tidigare berättat för en annan människa. 

Den frågan är jag nog inte ensam om att ställa till en själv. Men varför hemsöker denna hemska fråga så många människors sinnen?

Anledningen till att jag ställt den frågan är för att ända sedan jag började i skolan vid 6 års ålder så har människor fryst ut mig, tagit avstånd och kollat på mig med dömande blickar. Under mina 5 första år i skolan hade jag ingen vän, och om jag var med någon så kände jag mig alltid utanför. Hur kommer det sig att ingen ville vara med mig? Varför fick inte jag ha en vän? Ja, varför är en fråga som alltid återkommit i mitt liv.

Min första riktiga vän träffade jag i sexan och är idag min allra bästa vän <3 Hon var den första människan som accepterade mig för den jag är. Men hon bytte skola och jag fick än en gång känna på samma utfrysning som tidigare. Under denna perioden förändrades även min klädstil åt det mer alternativa hållet och då blev blickarna ännu mer dömande. Men jag trivdes med min stil och hade då börjat lära mig att ignorera "åskådarna". 

Nu kunde man höra de prata bakom ens rygg. Ord som skabbig och emoäckel, ekade genom korridorerna. Detta raserade min vägg jag murat och det medförde att jag började skolka från lektionerna. Nian var en mardröm i mina ögon. 

 

När jag började gymnasiet så fick jag äntligen vara tillsammans med min bästa vän!  Första året gick som en dans, men tyvärr så trivdes inte hon med programmet och hon bytte till en annan skola. Nu återkom ensamheten igen. Men den här gången blev inte mina studier påverkade, jag såg fram emot skolan men jag såg aldrig fram emot att träffa mina kamrater. Även om jag trivdes i skolan så kände jag mig fortfarande utfryst och bortglömd. Jag kände mig osynlig. 

Det gör ont att tänka på det som varit då det påminner mig om de stunder då jag satt själv i matsalen eller när jag alltid blev sist vald om vi hade ett grupparbete. Jag frågar mig själv fortfarande idag varför ville ingen vara med mig?  

Mitt liv fick en mening när jag träffade Oskar. Efter att vi gått i samma klass i 4 år så märkte han plötsligt av mig. I hans ögon kände jag mig inte transparent längre! Han accepterade mitt alternativa jag och tack vare honom så vågar jag vara mig själv idag <3 

 

Nu sitter jag här med tårar i ögonen och tänker över det jag skrivit. Det jobbigaste just nu är att trycka på knappen "publicera" så att du kan få del av min historia.

 

 

För den är en hemlighet jag aldrig vågat dela. 

 

Nu har jag skrivit ett snail mail till min bästa vän! 

Det var på tiden, jag hade lovat henne att vi skulle börja brev-växla när jag fyttade ner till Uppsala,

 men jag hade ingen adress de första månaderna och när jag flyttade in i lägenheten i november så har det helt enkelt inte blivit av :/ Men nu kände jag för att vara lite old-school och skriva ett brev med riktigt bläck, calligraphypenna och lacksigill. :D Det tog tid att skriva och klumpiga jag lyckades spilla bläck på

 

Idag blev jag så trött på min oordning jag hade bland mina anteckningar från skolan så jag bestämde mig för att en gång för alla ta tag i den.

Så jag och Oskar drog iväg till Gränby centrum för att införskaffa material. Så nu hoppas jag att fem nya snoddmappar i olika färger, tre bläckpennor med suddbart bläck och pappersklämmor från Clas Ohlson ska göra min vardag lättare. :3 

För den delen så gjorde jag även i ordning min hemmagjorda kalender idag så nu kommer jag äntligen ha koll på vad jag ska göra.

 

 

Min inspiration till er är att man ska göra en egen kalender, varför köpa en dyr kalender när man kan köpa en vanlig anteckningsbok och fylla i datum och dagar själv? Det är mycket billigare och blir mer personligt :D

 

 

 

Nu har Jakob gått och lagt sig så nu råder tystnad i lägenheten. Nu kan lördagkvällen börja!

Min kväll kommer inte bestå av att kolla på melodifestivalen utan jag hade tänkt mig kolla på en film.

Annars fastnar jag med att spela DS eller läsa en bok, vilket inte är helt fel :D 

 

Seriöst så har Pikachu hemsökt min hjärna idag.  

Jag har gått hela dagen och sjungit på Pikachusången "Singachu", när jag var inne på IKEA så stod jag vid kassan och sjöng den högt tillsammans med Oskar xD 

 

 

 

Var inne på Willys och gick förbi tehyllan och möttes av en underbar citrusdoft. När jag kände den så var jag bara tvungen att ta reda på vad det var som luktade så himla gott. 

Det slutade med att denna påse lös-te hamnade i varukorgen, jag brukar annars inte tycka om grönt te men dess doft var helt magisk så den övertalade mig att jag skulle ha med det hem. 

Måste säga att jag inte ångrar mig.Riktigt gott te, för att vara grönt. :)

 

 

 

 

 

 

Har länge letat efter ett bekvämt headset till mobilen då jag tycker att Samsungs orginallurar är fula och är fruktansvärt obekväma men för någon dag sedan blev mina drömmar besannade. 

Happy plugs är ett par charmiga lurar med sköna öronsnäckor och färgglad look och de fick även följa med mig hem igår! 

 

 

 

 

 

 

För er som inte känner mig så är jag världens Zeldanörd!

(Ni som inte vet vad Zelda är kan kolla här)

Jag tycker iaf att det är världens bästa spelserie,  det har jag tyckt ända sedan jag första gången spelade "Ocarina of time". I och med min besatthet av Zelda så blev jag introducerad Lindsey Stirling,  en violinist som spelar underbar musik och som även gjort en riktigt bra Zelda medley som man kan hitta här. 

 

Och som den nörd jag är när det kommer till Zelda och Lindsey Stirling så passar det bra med denna underbara video med Lindsey som Link, videon berättar en true story om oss Zeldanördar. :3

 

 

Idag är en dag många brukar ta det lugnt på så varför inte krydda sin söndag med lite musik och mysig belysning :) 

Själv sitter jag och lyssnar på Simon and Garfunkels låt Sound of Silence (Se längre ner)  ironiskt nog så var det faktiskt en av våra grannar som spelade den på hög volym för någon dag sedan xD

 

 

Varför kunde inte jag fattat det för 10 år sen när jag gick på lågstadiet?

Fiol är verkligen ett underskattat instrument, när jag växte upp så sågs det som ett fjantigt instrument och att det bara var barn som hade fiolspelare i släkten som spelade.  

Jag tycker det är tråkigt att fiol och andra stråkinstument fått den stämpeln för det är verkligen underbara instrument.

 Jag undrar ifall fiol skulle vara ett instrument som skulle passa mig för det skulle vara kul att lära sig spela fiol.